Christopher Baldwin: Bruno #9 - Once Removed

Det här är nionde seriealbumet om Bruno. Hela serien finna att läsa på nätet. Det är en serie som blandar humor och allvar på ett bra sätt. Det är också en serie som innehåller mycket filosofi på ett humoristisk men insatt sätt vilket gör att jag gillar den extra mycket då jag är intresserad av filosofi. Jag rekommenderar alla att prova på att läsa serien.



Andra bloggar om: Bruno, serier

Georgette Heyer: Cotillion

Läste om Heyers Cotillion för tredje gången nyligen och den var fortfarande skoj att läsa. Denna bok var faktiskt den första Heyer jag läste och den fick mig att fastna för hennes Regency-böcker. Det är i den här boken de läser guideböcker och åker runt på turistsaker i London, bland annat British Museum och blir distinkt oimponerade av Elgins statyer (de var ju trasiga...). Jag mindes denna skildring som mycket underhållande men det är svårt att hålla isär alla böcker så det var trevligt att åter läsa detta och jag kan nu lägga på minnet i vilken bok det var.

Andra bloggar om: böcker, regency, Georgette Heyer

Alexander McCall Smith: In the Company of Cheerful Ladies

Livet går vidare i Botswana i denna den sjätte boken i serien. Gillade man de tidigare böckerna kommer man gilla den här också.

Andra bloggar om: böcker

Buffy the Vampire Slayer Season Eight: The Long Way Home (1-4)

Det här är en slags fortsättning på Buffy säsong 7 men då i serieform. Det var OK att läsa men på inget sätt lika bra som TV-serien. Det som gjorde TV-serien bra för mig var bra dialog, mycket humor, intertextualitet och bra samspel mellan skådespelarna. Det fanns lite av detta i den tecknade serien men det fungerade inte alls lika bra. Då är det roligare att se om TV-serien ytterligare än gång (förutom då säsong 7 som inte alls var speciellt bra).

Andra bloggar om: Buffy

Åsa Larsson: Svart Stig

Svart Stig är den tredje boken av Åsa Larsson jag läst och jag tyckte den var den svagaste. De två tidigare böckerna i samma serie (Solstorm och Det blod som spillts) tyckte jag var mycket bättre. Mycket kanske för att det i de böckerna var präster och religiösa inblandade som skurkar eller offer och man fick lite inblick i det absurda religiösa livet. Svart Stig fokuserar mer på Kirunapolisernas arbete än på Rebecka Martinsson vilket i sig är en bra sak då jag gillar polisromaner.

Andra bloggar om: böcker, deckare

K. J. Parker: The Belly of the Bow (Fencer 2)

The Belly of the Bow är andra delen av K. J. Parkers Fencer-trilogi. Handlingen tar vid där Coulors in the Steel slutar i den mening att handlingen fortsätter några månader efter och att det handlar om vissa av personerna som introducerades i första boken. The Belly of the Bow har liksom första boken en fristående avslutad huvudhandling men man bör absolut läsa böckerna i ordning för att få maximalt utbyte av dem då det viktigaste i andra boken är vidareutvecklingen av relationen mellan de två bröderna. En mycket trevlig sak med denna bok är att den för mig gav en bra illustration av hur strider mellan pilbågar och halibarder (har jag för mig det var) skulle kunna fungera och att det mest är en fråga om sannolikhetslära och geometri vem som vinner. En väldigt bra och annorlunda fantasy-bok som rekommenderas varmt.

Andra bloggar om: böcker, fantasy

Alexander McCall Smith: The Full Cupboard of Life

Jag började läsa Alexander McCall Smiths böcker om livet i Botswana för ett tag sedan och böckerna är verkligen charmiga och trevliga att läsa. Som extra plus har de också humor. Första boken i serien är The No. 1 Ladies' Detective Agency men böckerna är egentligen inte detektivhistorier. Det finns oftast en detektivhistoria med men det viktiga är skildringen av människors liv och de filosofiska spekulationer som förekommer. I The Full Cupboard of Life till exempel som är femte boken så gifter sig Mma Ramotswe äntligen med Mr J. L. B. Matekoni efter att ha varit förlovade sedan första boken.


Andra bloggar om: böcker

Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes

Denna bok kom för någon månad sedan och jag fick den på en fredag och sträckläste den i princip. Jag har tyckt att hela serien varit bra och den tredje delen var en värdig avslutning. Synd att det inte blir fler böcker. Alla som inte läst Stieg Larssons böcker redan bör genast göra något åt detta.

Andra bloggar om: böcker, deckare

K. J. Parker: Colours in the Steel (Fencer 1)

Colours in the Steele är första delen i en fantasytrilogi av K. J. Parker som jag fått rekommenderad. Namnet på trilogin är "fencer-trilogin" och jag tänkte inte så mycket på det. Boken börjar med en rättegångsscen med en "fencer-in-law" och jag trodde det bara var en titel och tänkte att vad kul med en bok där en jurist är hjälte. Sedan så visade det sig att målet avgjordes genom att "advokaterna" hade en fäktningsduell till döds. Boken var mycket trevlig och innehöll ett visst mått av torr humor vilket alltid tillför något till läsningen. Jag uppskattade också de filosofiska resonemang som fanns och att handlingen inte alls var standardmässig. Jag läser inte så mycket fantasy och då jag gör det vill jag bara ha det bästa och helst något annorlunda från vad man läst tidigare och denna bok uppfyllde mycket väl dessa krav. Jag läste del två ganska snart efter del ett och återkommer senare till den boken (jag tänkte skriva om böcker i den ordning jag läser dem).

Andra bloggar om: böcker, fantasy

Hal Duncan: Ink

Ink är del två av egentligen en bok. Den fullständiga titeln är nog Ink - The Book of All Hours: 2. Första delen hette Vellum och blev mycket uppmärksammad och omtalad då den kom. De flesta höjde den till skyarna men en del orkade inte läsa klart den. Hal Duncan återberättar i båda böckerna varianter av myter i sin egen värld eller sina egna världar för det verkar finnas massor med parallella världar och annat. Ink försökte sedan knyta ihop allt till en slags avslutning som jag tyckte fungerade bra. Första boken var en positiv läsupplevelse men jag kunde inte bestämma mig för om det var en bra bok eller inte. Med Ink så blev det mer ett fullständigt verk som jag tyckte var klart bra och värt att ha läst även om det bitvis gick väldigt trögt att läsa böckerna.

Andra bloggar om: science fiction, sf, fantasy, böcker

Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden

Läste om Flickan som lekte med elden också häromdagen. Den var faktiskt också en aningen bättre vid omläsningen man jag gillade den mycket första gången också. När jag läste den första gången fann jag det verkligen irriterande att man inte visste vilka som överlevde och i vilket skicka deras hjärnor var och skulle få vänta många månader på svaret. Nu ska jag just börja läsa tredje delen och hoppas den är lika bra som de tidigare i serien. En sak som kändes lite onödigt i Flickan som lekte med elden var det där med Fermats stora sats och att Salander kom på en lösning just innan potentiellt mycket hjärnskador uppkom.

Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor

Jag läste Män som hatar kvinnor första gången för ungefär ett år sedan och läste om den häromdagen då jag ville ha något sträckläsningsaktigt att läsa och jag ville påminna mig om händelserna innan del tre kommer ut i slutet på maj. Och faktum var att det fungerade alldeles utmärkt att läsa om boken och jag tyckte den var ännu bättre vid omläsning för man kände till strukturen och behövde inte irritera sig på att det fanns avsnitt i boken som man inte förväntade sig i en bok av den typ man trodde det var. En sak som jag gillar med boken är att det är ett slags låsta rum-mysterium fast på en ö och att deckargåtan och hur den löses faktiskt känns trovärdigt.

Andra bloggar om: böcker, deckare

The Avengers: Peel the Reel

En av mina favoritteveserier är The Avengers och då i första hand Emma Peel-åren. Hittade en musikvideo som jag tyckte var riktigt underhållande och trevlig och som rekommenderas om man sett The Avengers:

http://www.youtube.com/watch?v=dKKeVtWDEPw

Andra bloggar om: The Avengers, Emma Peel, TV-serier

Georgette Heyer: The Nonesuch

Jag läste Georgette Heyers The Nonesuch för tredje gången häromdagen. Jag brukar läsa om hennes regency-romanser regelbundet då det är väldigt skoj att läsa. Heyer skapade denna subgenre. Egentligen så är de flesta av dessa böcker "comedy of manners" och de brukar ju ha romantiskt innehåll också men det är inte detta som är huvudpoängen så det är lite fel att tro att Heyer skriver traditionella romansböcker (ungefär lika fel som att Jane Austen skriver romansböcker). Faktum är att om man har svårt att läsa Jane Austen på grund av att man inte känner till relevanta historiska fakta eller har problem med språket så är Georgett Heyer en bra introduktion.

Jag har också min åsikt att Jane Austen och Georgett Heyer skriver science fiction. Böckerna utspelar sig i en annan värld som är skild från vår med sina egna regler. Och det är inte en historiskt helt korrekt värld i alla fall inte då det gäller Georgett Heyer. Hon var berömd för sina historiska efterforsningar så väldigt mycket stämmer men hon har också hittat på egna saker. På Conversation förra året så uttryckte Farah Mendelson också åsikten att Heyer var sf så jag är inte ensam om denna åsikt...

Så gillar man "commedy of manners" och böcker med mycket och bra dialog så rekommenderar jag att man börjar läsa Georgette Heyer. Börja med till exempel Frederica eller The Grand Sophy som är två av mina favoriter.

Andra bloggar om: böcker, sf, regency, Georgette Heyer

Camilla Läckberg: Olycksfågeln

Det här är fjärde boken av Camilla Läckberg som jag läser. Jag har gillat de andra böckerna ganska bra. Fast jag har aldrig varit förtjust i syster-plotten. I Olycksfågeln var den delen inte så framträdande men å andra sidan fanns det massor med barnpassning och liknande med vilket jag kanske reagerade lite extra negativt på på grund av den negativa recensionen av Tyskungen som jag refererade i ett annat inlägg. Intrigen var uppbyggd som den brukar vara. Tyvärr var det ganska lätt att gissa att en person var inblandad och man störde sig lite på att polisen inte kom på detta. Boken var OK och jag kommer säkert läsa nästa också men Läckberg är faktiskt inte lika bra som till exempel Håkan Nesser.

Andra bloggar om: böcker, deckare

Peter Watts: Blindsight

Jag har som vana att besöka sf-världskongressen varje år och röstar också i Hugo-omröstningen. Jag försöker därför läsa alla nominerade romaner och läste nyligen Blindsight av Peter Watts. Detta var en mycket bra hård och idébaserad sf-bok. Grundstoryn är "first contact" men temat berör saker som medvetandefilosofi, perception och personbegreppet. Blindsight är ett existerande fenomen och är att man är blind på så sätt att man inte ser något men lägre nivåer i processandet fungerar och skickar signaler på olika sätt till högre nivåer och de högre nivåerna rationaliserar sitt handlande på olika sätt som inte alls har med en kunskap om vad man sett att göra. Boken avslutas med ett appendix där Watts går igenom lite olika teorier som influerat boken. En utökad version av detta appendix finns på www.rifters.com.

Andra bloggar om: sf, science fiction, hugo, böcker

Anna Jansson: Stum sitter guden

Läste nyligen Stum sitter guden av Anna Jansson. Jag visste inget om hennes böcker men det fanns många att välja på i bokhandeln så de borde vara populära. Jag tyckte nog bara att boken var bara sisådär. Trots att det bara var 210 sidor så kändes det som att det fanns en tempoförlust någonstans i mitten på boken. Resten var ganska fartfyllt skrivet men det kändes ganska standardmässigt och inget speciellt. Detta var en debutbok så kanske hennes senare böcker är bättre?

Medan jag läste boken så läste jag en negativa recension av Camilla Läckbers Tyskungen. Jag läser de författare som nämns och tycker de är kul att läsa men frågan är om det inte ligger något i detta:

Nu börjar jag tröttna på det här daltandet med de svenska deckarförfattarna. Speciellt med de kvinnliga, de s k deckardrottningarna. Som anses skriva så träffsäkert om vardagen och barnen och snoret och latten och gud vet vad. Camilla Läckberg är en av alla de här drottningarna - som tydligen kan vara hur många som helst - som stilistisk är i nivå med en bättre skoluppsats - prydlig, konventionell och som skriven i rund och tydlig skrivstil. Folk har allvar i rösten, ser undrande ut, nickar bekräftande, tittar konstigt, säjer saker lamt, rättar irriterat till frisyren, kliver småskrockande in och plockar tankfullt upp saker och man drar sig inte ens för att säja ”Seså!”

Här betraktas världen och människorna genom ett raster av förnumstig flickrumspsykologi, och även om det förekommer lesbiska par, gamla nazister, mammor med kyligt känsloliv, olyckliga äktenskap och förlossningar så blir allt så kvävande tillrättalagt av Läckbergs snusförnuftiga prosa som liksom viker allt till prydliga och välstrukna små högar.

Det känns faktisk till exempel som om många nyare svenska deckare lider lite av en ganska likformig och inte speciellt intressant skildring av huvudpersonens familjeliv och problemen de har.

Andra bloggar om: böcker, deckare

Sunshine

Var och såg sf-filmen Sunshine idag och det var faktiskt en av de sämsta filmer jag sett på länge. Efter halva filmen var jag uttråkad och satt och väntade på att den skulle ta slut. Mitt problem med filmen var nog att den fått bra kritik så jag förväntande mig en intelligent sf-film. Istället fick man en film där man absolut hela tiden satt och störde sig på att tekniska detaljer inte alls var trovärdiga och vetenskapliga saker var fel. Speciellt störande är det att saker inte är trovärdiga då centrala saker händer i handlingen som att man inte hade checklistor att följa så man inte glömmer att göra saker (eller varför inte datorn grep in då en person höll på att göra ett fatalt misstag). För mig förstörde sådant filmen men folk som inte är lika känsliga för sådant kan kanske uppskatta att den var snyggt filmade i alla fall.

Andra bloggar om: film, sf

Start kanske

Hans Persson visade lite webbsaker och de möjligheter som finns att organisera information och länka dem numera så jag blev lite inspirerad att testa det så jag kanske skulle börja skriva lite i en blogg. Kommer nog mest handla om böcker och science fiction-kongresser och fandom.