Var och såg sf-filmen Sunshine idag och det var faktiskt en av de sämsta filmer jag sett på länge. Efter halva filmen var jag uttråkad och satt och väntade på att den skulle ta slut. Mitt problem med filmen var nog att den fått bra kritik så jag förväntande mig en intelligent sf-film. Istället fick man en film där man absolut hela tiden satt och störde sig på att tekniska detaljer inte alls var trovärdiga och vetenskapliga saker var fel. Speciellt störande är det att saker inte är trovärdiga då centrala saker händer i handlingen som att man inte hade checklistor att följa så man inte glömmer att göra saker (eller varför inte datorn grep in då en person höll på att göra ett fatalt misstag). För mig förstörde sådant filmen men folk som inte är lika känsliga för sådant kan kanske uppskatta att den var snyggt filmade i alla fall.
Andra bloggar om: film, sf
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Min allmänna tröghet när det gäller film som gjorde att jag inte var med på visningen var alltså av godo i det här fallet. ;-)
Instämmer, det var en vackert filmad men i övrigt provocerande dålig film. Hur korkade tror de att filmpubliken är?
Förutom det pinsamt dåliga i att skicka in en _fissionsbomb_ för att _starta_ solen... så får man väl ställa sig frågan varför i hela världen de behövde ha med en besättning för att genomföra det uppdraget? det handlar ju bara om att ställa in en bana och trycka på start. I övrigt verkade datorn tämligen kapabel att resonera kring eventuella bankorrigeringar på egen hand.
Den absurdaste scenen var i slutet när två av hjältarna gick runt tillsammans med den felplacerade zombien i lastrummet där den jättestora bomben ("stor som Manhattan") låg i en syresatt volym, samtidigt som datorn hävdade att de i princip inte hade något syre kvar. Eh.
Kul med en ny SF-blogg!
Man kan ju tänka sig att besättningen mest var till för att fixa oförutsedda problem men varför datorn inte kunde slutföra uppdraget nu när besättningen slarvat bort allt syre kan man ju fråga sig. Möjligtvis så fanns det någon optimal bama eller så som bomben skulle skickas i som inte datorn kunde fata beslut om. Angående bomben så var det mystiskt att bara en person kunde tycka på rätt knappar för att starta/aptera bomben.
Just det där med så stora syresatta volymer i rymdskeppet samtidigt som de hade syrebrist störde mig mycket.
Påminner inte SUNSHINE rätt mycket om filmen THE CORE, där en farkost åker till jordens centrum för att "starta upp" planetens magnetfält med atombomber?
THE CORE var en utomordentligt fånig film...
:-)
Skicka en kommentar